Just nu kan jag inte sätta fingrarna på hur jag känner mig. Bortsett från några timmar på söndag har jag gjort min allra sista dag på Elos, som riktig anställd. Det som finns kvar för mig där är lite extrajobb i höst. Inga mer raster 10:30. Inga mer eftermiddagsveckor. Inga mer lediga fredagar. Inga mer stora löner, inte därifrån i alla fall. Inga mer "nä idag orkar vi inte riktigt så därför sitter vi och fjantar oss istället". Inga mer reklamationer. Ingen övertid som tar på krafterna.
Det känns bara tomt. Otroligt skönt, lite för bra för att vara sant, men det känns ändå tomt. Jag tror att jag ska avsluta detta kapitel i min dagbok där allt började för ett par år sedan.
Jag kommer så väl ihåg min första dag. Jag skulle komma in vid åtta-snåret på morgonen. Den första som jag träffade var Lennart som visade vart jag kunde ställa bilen. Sedan direkt in till chefen. Där stod Carina och Eva. När jag skulle använda maskinen allra första gången kände jag mig så osäker - gör jag rätt nu?! Och alla nya ansikten. Alla nya namn. Under min första tid i Timmersdala bodde jag i Götene. Sedan Mariestad. Nu, Skövde.
Det här blir en hel del att smälta. Egentligen känner jag att jag borde åka långt, långt bort och sitta där alldeles ensam i ett par veckor för att hinna ikapp tankeverksamheten.
(Det finns så otroligt mycket att ta hänsyn till när jag säger att det är mycket att smälta. Mycket som jag aldrig kommer att skriva här, inte heller prata med någon om.)
Jag inviger en ny del i mitt liv med det bästa tänkbara: träning!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar