Igår jobbade jag konstant i 9 timmar! Bortsett från min halvtimmes rast jobbade jag HELA TIDEN! Varje månadsslut ser likadant ut, panikstress med allt. Allt ska skickas iväg, allt måste göras. 100 timmars jobb måste bli klart på 60 timmar. Det är sällan det håller hela vägen, men vi får helt enkelt göra så gott vi kan. Den här veckan är jag ensam i mitt rum på mitt skift. Mattias jobbar förmiddag, Roger är på semester och Carina jobbar i renrummet. Egentligen borde vi ha varit minst tre personer i blästern just nu, men tittar man över verkstan så är det lika panikmycket överallt, det behövs folk i varenda rum. Så igår var jag supereffektiv och körde tre skåp samtidigt, plus ultraljudet.
Jag gillar det tempot, och jag gillar när jag kan bestämma själv hur jag ska lägga upp arbetet. Det är då jag jobbar som bäst. Sedan är det tacksamt att panikstressen lägger sig alltid nån dag in i nästa månad, så på en hel månad sett är det ett högre tempo i cirka två veckor.
I vanliga fall brukar jag inte skämmas över att dricka kaffe två gånger utöver min ordinarie rast. Ibland blir det i matsalen, ibland ute i solen, ibland ståendes vid kaffeautomaten, ibland när jag jobbar osv.
Dessutom, appropå fördelar med just blästern. Många ogillar den avdelningen då det är bullrigt, smutsigt och ansträngande i jämförelse med t ex packavdelningarna, där man sitter på en stol och upprepar samma procedur 100 gånger, eller 500 gånger, ofta 2500 gånger. En del på packavdelningarna orkar dessutom inte de tunga lyft som förekommer i blästern. För tungt är det, jag blir ofta seriöst svettig på grund av ansträngningen. Dessutom jobbar man ofta själv, och av någon märklig anledning är det många på jobbet som tycker att det är jobbigt. Jag säger - är du över 20, har du problem att vara själv är det dags att du lär dig!!
Sedan, den största fördelen av alla. Vi är inte beroende av andra avdelningar. För att renrummet ska fungera måste tvätten gå, och tvätten måste få sina jobb någonstans ifrån (svarvarna och fräsarna). Lagret är de som ofta åker på beordrad övertid, det är sista anhalten där sakerna måste vidare så fort de kommer dit i princip. Det här betyder större frihet för oss. Jag kan åka dit närsomhelst på dygnet och jobba. Nu på semestern finns det att göra ifall jag känner för det.
I och med detta har jag aldrig blivit nekad ledighet, och det är jag otroligt glad över. Även då jag kommit med panik i rösten en skärtorsdag då min mamma råkat knacka på min dörr några timmar tidigare har det vart lugnt att kompa ut några timmar. Eller utlandsresan som gick utöver mina 25 semesterdagar. Eller studieledigheten. Eller de fredagar jag offrat två timmar av kompsaldot för att gå hem kvart i ett istället för kvart i tre.
Det finns mycket att vara väldigt nöjd och glad över med att jobba i blästern, och efter att ha vart där nu i 2,5 år kan jag konstatera att ska jag jobba i Timmersdala ska det vara i det rummet. I alla fall om man ser till efterbearbetningen.
Nu är det dags för lunch och sen dra till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar