Idag har jag tänkt på barn. Antar att anledningen till det är att jag drömt två nätter på raken om just små människor. Igår hade jag ett barn (och skulle panikåka till Uppsala för att plugga men behövde en sån där portabel vagga och fick åka till Götene och hämta den hos en kompis men då hamnade jag hos en jobbarkompis vars påhälsande vän bjöd på sockerkaka och sjöng "fååå´nt ja en körv, så höppe ja i älva!") och inatt kunde jag bara konstatera att jag var med barn, och i den sistnämnda drömmen kände jag verkligen en speciell känsla. Den var något helt annat än jag nånsin kunnat föreställa mig och precis den känslan har jag haft i kroppen hela dagen. Jag vet inte om det är den biologiska klockan, en dröm som spelade ett spratt eller all denna baby-boom som pågår utanför min dörr just nu. MÅNGA jag känner har barn, väntar barn eller planerar barn. Det är i princip bara singlarna som inte går i dessa tankar.
Jag tror att jag påverkas mer än vad jag vill erkänna av de som väntar eller har barn. Ända tills nu har jag alltid tänkt att "visst, barn nångång men så länge jag inte fattar vitsen (detta ordval innefattar mycket) så får det vara". Jag finner inte exakta ord för vad jag känner nu inför det här med barn. Bara att det ligger närmare i tanken.
Det optimala vore ändå att ha utbildat mig klart, börjat jobba och köpt hus, allt detta förutsatt att jag har en stadig karl som också vill samma sak. Jag har det sista och allt det andra vore drömmen, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Och just det här med barn, händer det så händer det. Nu vore det mindre troligt med tanke på att jag har en spiral, och den har ett par år kvar, men ingenting är 100 % säkert.
Idag kom jag på mig själv med att vara på väg mot barnavdelningen "bara för att titta". Sanningen är att jag har två sparkdräkter och en tröja i garderoben. Det vore ju inte dumt att vara väl förberedd när väl den dagen kommer då jag förhoppningsvis kommer att gråta av lycka över att vara gravid?!
Å andra sidan, ska jag njuta av att själv vara ett barn så är det dags för det nu. Barnkläderna köpte jag med tanke att ge bort till några vänner med småttingar och ikväll blir det inga barn gjorda. Andreas sover som en stock! :) Men en sak är säker, jag börjar se fram emot det. Jag vill tro att livet handlar om annat än krogen varje helg, och jobba för att kunna konsumera för sin egen skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar