Tankar från igår och första dagen.

2007-09-11 Tisdag kväll

Imorgon börjar mitt nya liv. Jag ska bli smal. Jag ska bli smal? Ska jag bli smal? Idag träffade jag Maria Flink för andra gången, och idag var det för att köpa den första veckan av min xtravaganza-resa. Betalade 821,50 och ska betala samma belopp nästa vecka när jag åker dit, plus 500 kr för ytterligare en vecka. Jag fick fylla i en hälsodeklaration, väga mig, mäta fettprocent, vatten och så fick jag instruktioner hur jag ska använda cd-skivan. Ibland tänker jag tvärt att det är ett enda stort hokus-pokus. Det känns bittert att tänka på hur mycket det här kommer att kosta mig, men i slutändan kommer det att vara värt varenda krona. Jag hoppas så innerligt att jag når ända dit och kan känna mig nöjd. Efter Cambridge kändes det rätt pissigt att ha lagt ut så mycket pengar. Visserligen var det underbart att väga 78 kilo, men den glädjen var inte långvarig.

Skrev ner några anledningar till att gå ner i vikt. Det är så luddigt det där. Jag tror att jag kommer att känna mig lyckligare och bättre som människa om jag vore smal. Men som vanligt är gräset förbannat mycket grönare på den andra sidan. Just nu knorrar magen efter en lång dag på jobbet. Nu står jag på en industri och är aktiv 8 timmar om dagen istället för under Cambridge-tiden, sitta på skolan eller sitta på jobbet. Jag måste komma på hur jag ska ta mig igenom den första tiden. Jag minns att jag kände mig fruktansvärt svag de första dagarna, men sedan kom energin tillbaka som aldrig förr. Det gäller att hålla ut. Jag har tre saker jag vill göra när det blir som jobbigast:

x Skriva/blogga
x Lyssna på cd-skivan
x Promenera

Jag ska köpa ny mp3 och en spontan idé jag fick nu är att börja lyssna på ljudböcker. Det blir kanske enklare att gå då? Behöver ju inte springa fram, bara jag är ute och rör på mig och bryter de gamla vanorna.

Helt ärligt känns det här så läskigt. Tänk om det här verkligen fungerar! Jag vill bara att de första veckorna ska flyga förbi så att jag känner att jag på gång. Nu är jag mest rädd för att misslyckas, som jag så många andra gånger gjort. Tänker mycket på vad alla andra ska säga som vanligt. Det är ett par som är bra på att påpeka för mig att jag borde gå ner. Jaha? Som om jag inte visste det själv? Självklart vill de mitt bästa, men ibland är det svårt att inte deppa ihop totalt när kommentarerna kommer. Tacka vet jag grodan. Han tar mig för den jag är och bara blänger. Funderar också på hur jag ska lägga upp mina dagar. När jag ska äta mina 500 kcal om dagen.

Ja! Jag ska sysselsätta mig också! Istället för att äta ska jag göra saker. Läsa, skriva, sy, skrappa, ta upp smyckestråden kanske?

Mitt första och främsta mål är att gå ner 20 kilo. Sedan är det bara 17 kvar. Om 20 kilo väger jag 75 ungefär. Om jag bara går på sopporna borde jag kunna vara där om ungefär 2-3 månader. Runt jul. När jag träffar pappa, mormor, släkten, eventuellt någon kompis. Mamma kanske ska komma och hälsa på innan, och hon borde märka någon skillnad. Fram emot nästa vår kan jag fantisera om mig själv i en bikini plaskandes runt i V. Då borde jag vara mindre än E. Kanske jag vågar mig ut på offentliga badplatser? Jag kan spatsera runt Stockholm med H och känna mig likvärdig. Förmodligen är jag helt såld på träning, så jag njuter av varenda sekund ute i solen efter en lång kämpig vinter.

Jag vill lova mig själv, för min egen skull att jag nu ska klara av det här. Andra kan, så varför inte jag?

Det här är nog allt för ikväll. Imorgon gäller det, och jag kommer med all sannolikhet att ha hemska mardrömmar inatt. Nu ska jag suga på min allra sista klubba och titta på ännu ett avsnitt av Heroes.

God natt tjocka, feta, överviktiga äckel. Bleka, håriga och platstagande schakal. Mina tre kommande dagar kommer att bli ett rent helvete.