Trötta djur

Dom sover, dom små liven. Ena i soffan och ena i kattsängen. Själv är jag vaken. Pulsen har varit hög hela dagen. Jag vet däremot inte om det beror på begynnande sjukdom eller provet imorgon.

Det är så sjukt irriterande. Ena dagen förstår jag allt, räknar utan problem och får rätt. Andra dagen förstår jag inte ett jävla skit. Tidigare idag kändes allt näst intill klockrent, men nu hoppar siffrorna upp från pappret och springer runt.

Det som är ännu mer irriterande: jag har alltid haft lätt för mig i skolan, utan större ansträngning. Nu anstränger jag mig, har gjort det i en månads tid, men det är baske mig inte lätt för det. Det känns seriöst jobbigt att jag troligtvis inte kommer att nå min målsättning. (Vem vill inte ha högsta betyg liksom?) Jag försöker intala mig själv att det här är en enda skitkurs, det är inget som påverkar min framtid eller på något sätt hindrar mig att från att gå den väg jag vill (jag har noll sug efter att bli något som har med kemi att göra). Det hjälper lite, men det är det känns ändå frustrerande.

Jag hoppas att ingen tar illa vid sig. Ungefär som när en person som väger 60 kg sitter bredvid en som väger 95 kilo och kläcker ur sig "guuuud vad tjock jag är!! Jag menar inte att låta högfärdig. Jag vet att det finns de som kämpar jävlar för att bli godkänd. Så sitter jag och gnäller över att jag inte får mvg, utan kanske vg, eller g. Men åter igen, min blogg, jag får gnälla bäst jag vill.