Mickey Mouse

Jag blir lite nervööös nu!!! Det är så mycket som kommer att hända, och nytt folk, och nytt och nytt och nytt. Jag har dålig koll på tiden och åren, men jag tror att jag har jobbat inom industri i fyra år nu. Alltså, många dagar som jag klivit upp alldeles för tidigt och åkt och ställt mig någonstans för att göra något någon sagt åt mig att göra. Det har varit blaskigt automatkaffe, underbara människor, tillställningar utanför jobbet, motivationsdippar, blå lönepapper, fackavgifter och sjuklöner. Om man gör en och samma sak en längre tid, känner i alla fall jag att jag får en "identitet" i det jag gör. Efter ett tag, några månader, blir den identiteten en trygghet. I min avdelning har jag gjort ett hyfsat bra jobb och "klättrat" lite. Jag fick åka till Västerås på kurs och vill någon något går de oftast till mig. Det har liksom aldrig varit några frågetecken. Efter 2 ½ år på mitt nuvarande jobb kan jag typ allt. Om det är något jag inte kan vet jag vem jag ska fråga. Går jag dit en helgnatt vet jag precis vad jag ska göra och jag vet ungefär vad som förväntas av mig.

Inte för att låta självgod, men hur ska de klara sig när jag drar? I dagsläget jobbar det fyra personer där inne, och två av oss försvinner nu i och med skolstarten. Den ena är så fruktansvärt osäker och velig. Sjuk med jämna mellanrum och vågar aldrig ta på sig något. Den andra kan också i princip allt och hon jobbar som en duracellkanin emellanåt. Men, de är bara två och för att få igenom alla jobb krävs minst fyra personer. Och om de ska ta in två helt nya som börjar på noll kommer de bli panikpanikpanik ett par månader i början.