Åh jag måste bara plita ner några rader om min underbara pojkvän/sambo/älskling/älskare/bästa vän/klippa/kamrat. ALLT i ett! Han funkar baske mig till allt! Vill jag diskutera tamponger är han nästan mer inne i svängen än vad jag är. Behöver bilen nånting, vet han vad. Funderar jag över vem som gjorde den filmen, eller den låten kan han det. Är jag surmuppa ger han mig lite extra många pussar i pannan. Planerar jag storslagna planer för framtiden hejjar han på, och tror på mig. Jag har tråkigt finns han där. (Rättare sagt, jag har ALDRIG tråkigt när vi är tillsammans, seriöst aldrig!) Som en känd storbloggare skrev häromveckan, pirrar det ock i min mage när jag hör han i dörren. Han är så otroligt positiv till så mycket, och ingenting blir svårt eller krångligt när han är med.
På torsdag är det två år sedan vi träffades för första gången, och den dagen känns mer speciell för mig (för båda egentligen) än den dagen nångång i början på januari. Det var där strax efter nyår för 1½ år sedan vi blev ett uttalat par, men det känns mer som att dagen före midsommar är dagen med ett stort D. Förra året kom jag hem till han rätt sent, vid typ nio. Då hade han dukat upp med vin, räkor, tända ljus, blommor och fin musik. Nu känner jag att det ligger lite på mig att anordna nånting. Funderar på picnic uppe vid Holsdammen, men det får bero lite på vädret. Jag jobbar ju fram till kvart i tre också. Hmm, tål att tänkas på!
Nä, jag är kär. Det bästa är att han är också sådär larvigt kär och visar det väldigt ofta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar