Pressade tankar och nermalda funktioner

Näe, jag sitter fortfarande vid datorn. Spanar på bilar, läser om svunna tider och hoppas väl litegrann på en förbättring. Jag vet PRECIS vad jag vill just nu, men det var ungefär samma sak förut. Fast åt andra hållet med andra nermalda funktioner inblandade. Ändå känner jag mig så barnsligt lycklig just nu. För att beskriva hur tankeverksamheten går runt just nu, så liknar det mest en stor gräsmatta full av diverse aktiviteter. Egentligen borde jag ha målat en tavla på ämnet. Tänker tillbaka på Röbroskolan. Hur en del kunde med att ta alla trappsteg på en gång, eller de som verkligen vågade mucka gräl med lärarna. Jag var aldrig en sån, men idag ser saker och ting lite mera utvecklade ut. Åter igen funderar jag över möjligheterna, och när jag tänker efter är de obegränsade! Men då blir det å andra sidan en fråga om att våga och att vara bekväm. Jag vill inte!? Det måste finnas enklare sätt. Mina egna hinder är inget annat än rädsla för att göra saker som påverkar andra negativt. Det är det sista jag vill, men ändå måste jag vara viljestark nog att våga sätta mig själv i det främsta rummet.

Åh vad kryptiskt det här blev. Det handlar egentligen bara om en sak men med lite andra valda ord. Jag hoppas nästa liv blir enklare.