Pjo! Nu är jag back on track igen. Fy för den lede för högtider när man är (o)frivilligt singel och har familjen långt borta. Före påsken trodde jag att det skulle bli trevligt med lite egen-tid, då det varit stor brist på sån de senaste månaderna. Det blev raka motsatsen, om man bortser från de två sista dagarna. Idag har jag i alla fall jobbat, klagat på lönen som var helt galet fel, svurit över "WIGGAH-WIGGAH", suckat över diverse hårklippningar och DESSUTOM fått lite gjort också. Direkt efter jobbet åkte jag och körde ett pass bodypump och nu sitter jag här, nyäten, med värk i kroppen och känner att motivationen kommer tillbaka, vare sig jag vill eller inte! ;) Självklart vill jag det, naturligtvis, men det är något som är ganska viktigt att tänka på om man hamnar i en dal nångång och har svårt att ta sig upp. Man kan komma tillbaka, vilken dag som helst. Det är ganska ovärt att hela tiden skjuta upp det till på måndag, men i mitt fall, den här gången är det så mycket enklare med normala dagar. Och det här med att man alltid är mer än välkommen tillbaka känns som en tröstande tanke faktiskt. Jag har hållt igång de senaste två veckorna. Har gått en jäkla massa, sågat grenar, gått ännu mer och promenerat. Det jag slarvat med som fan är maten. Meen, nu är allt glömt och förlåtet och i´m still going strong. Idag kände jag mig asstark när vi körde ryggen och biceps och lär väl må därefter imorgon. Verk i mina snela muskleer. I like!
Nu väntar nån timmes slösurfande och spanade efter en laptop och en bil, sen ljuv sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar