Jag finner knappt några ord

Den här dagen har varit så sjukt underbar, vet inte var jag ska börja. Men som man säger, många bäckar små. Imorse var det riktigt bra före till jobbet. Igår fyllde jag på spolarvätska och gnuggade rent på lamporna, så jag såg faktiskt vägen då jag körde! Helt otroligt! På jobbet gick det bra, har fått börja göra lite andra saker nu när det är klart att jag blir kvar där. Tiden gick jättefort och jag stod som vanligt och dagdrömde. MMMMM! ;D Om vad är en hemlighet, som ska gå ner i graven med mig om typ 70 år.

Sen på första rasten haffade bossen mig och jag tackade jaaaaaaa till att börja där! Vi diskuterade om hur jag skulle gå till väga för att säga upp mig från bemanningsföretaget och vi luskade ut en liten plan. Dagen gick och jag ringde och skulle säga upp mig på eftermiddagen men då blev det liv i stugan. Min chef började prata om att "sno personal" och att man ska vara där i minst 16 veckor bla bla bla! Jag blir lite sne faktiskt. Redan på intervjun för ett år sedan sa hon att om det skulle dyka upp nåt annat jobb släpper de iväg en väldigt fort, av den enkla anledningen att det är så osäkert inom bemanningsbranschen. OK tänkte jag. Nu dyker det upp ett perfekt jobb så sätter hon sig lite på tvären. Jag förstår henne ändå, för deras del handlar det om en förlorad inkomst, när jag ändå går direkt över från att vara inhyrd till anställd på företaget. Gick sen in till bossen och berättade vad hon hade sagt, och han kom med världens bästa sak att säga som argument till varför jag ska gå över ganska snart. Nu står det lite hårt emot hårt om man säger så, och det känns faktiskt lite roligt att båda "vill ha mig". Tror inte att det ställer till med nånting, men ändå värt att reflektera över.

Jobbdagen tog slut, jag kom hem, jag åt en bar och jag promenerade iväg till gymmet. Dagens mål var att klara mitt andra crosstrainer mål, dvs 45 minuter! Jag grejade det! :D Det var SÅ SKÖNT! De sista fem minutrarna blev jag svintaggad och slog över från radion till mp3:n och körde gärnet. Pulsen hade legat på runt 150 de första 40 minutrarna, men sedan steg den till 170. Jag stod där och trampade järnet till bland annat Miss Li - Gotta leave my troubles behind. Se sista minutrarna blev det lite redig Borg of Hate av Slagsmålsklubben. Vilken känsla att komma imål! GAAAH!

Hämtade väskan och promenerade sedan hemåt. Det regnade litegrann, men jag gick där med raska steg med Winnerbäck i hörlurarna. Det är svårt att beskriva, men jag kände mig så lycklig att jag nästan skulle till att börja lipa. Det är allt på en gång! Jobbet, träningen, vikten, framtiden. Det känns bara som att allt klaffar nu på en gång, när det dessutom är sommar snart!

Så det är inte en underdrift att säga att dagen har varit helt underbar. Egentligen bättre än så. Nu har jag stretchat, duschat och ätit. Dra mig baklänges vilken känsla.