Julafton!

Idag är det som självaste julafton. Mätardag med andra ord. Som jag skrivit tidigare är vågen många mil bort, och jag får förlita mig på måttbandet. Mmmmmm.. Måttbandet! :)

Midja 100,5: Minus 14 cm, nu 86,5
Höft 121: Minus 10,5 cm, nu 110,5
Höger lår 72: Minus 8 cm, nu 64
Höger överarm 38: Minus 6 cm, nu 32

Totalt: 38,5 cm. Jag börjar få former! :) Som om jag inte hade det innan, haha! Men jämför midjan då, med höfterna nu! :) :) Det händer grejer, och det händer nästan lite för fort. Jag känner mig fortfarande stor, fet och äcklig. Jag borde väga nånstans mellan 80-85 nu, men den som lever får se. Nästa torsdag ska jag börja äta igen efter 1 ½ månads soppande. ÅH vad jag ska äta nyttigt, och gott! Mina jobbbyxor är nääääästan för stora snart. På söndag kommer min käre mor och hälsar på (hon vet ingenting) och det ska bli så roligt att se hennes min!

Den här dagen har varit äckligt hemsk! Igår hände en olycka som kunde kostat mig många tusenlappar. Jag backade på en annan bil med min sambos. Fruktansvärt klumpigt, men jag kan inte göra det ogjort. Mindre roligt är att ägaren till den påkörda bilen är en riktigt bitterfitta om jag får säga det själv. Jag tyckte skitbra om henne förut, och nu ska jag enbart vara falsk emot henne om det nu råkar vara så att hon hatar mig för det här. Har bara pratat med henne på telefon och lämnar försäkringsnummer och sånt, men hon lät mäkta irriterad. Iofs kan jag förstå det, hennes sprillans nya Opel fick sig en skråma. Men herregud! Olyckor händer och det där kommer inte kosta henne en krona! Det enda som händer är att vårat försäkringsbolag tar hand om kostnaderna så får vi en förhöjd bonus. Pjo! Fick veta exakt vad som händer nu för ett litet tag sedan, men hela dagen har jag haft fruktansvärd ångest och mått precis skit! Rädd för allt och alla ungefär. Har inte haft någon aptit, och när jag satt på matrasten och stirrade på vattenflaskan kom jag på mig själv med en sak. OM jag hade ätit, hade jag garanterat dragit fram börsen, köpt godis i automaten och tröstätit. Imorse kände jag mig bara bitter över allt, men samtidigt duktig av insikten att jag inte behöver kalorier för att dämpa känslorna. Så känns det nu i alla fall, så det ska bli spännande att börja äta igen.