Borttappad!

Jordå, han blev glad! När vi var på Gotland fyllde Linnea fyra år, och hon fick en sån där rosa enkel batteridriven tandborste med Disneyprinsessor på. Hon såg så stolt ut! När hon använde den de första gångerna dårå. Det är lite samma sak med A. Han ser så stolt ut, och så lillgammal och vuxen. Nu ligger han och läser bruksanvisningen!

Nu kommer lite från min kryptiska sida. En situation häromdagen (det kan ha vart häromveckan, eller förra månaden) fick mig att känna "men herre gud" med många långa utropstecken! Människor kan vara så sjukt jävla fega ibland. Nu handlar det om mer än bara rädsla, för att använda ett vitt och brett ord. Det finns mycket som kan lika bakom feghet. Osäkerhet bland annat. Konstiga känslor som man inte riktigt vet hur man ska tackla. Frågetecken som inte ännu rätats ut, och eftersom människan är konstruerad på detta märkliga sätt är det ibland enklare att gå den långa vandringen runt muren istället för att klättra över den. Alltså inte ta tag i saker, undvika, skjuta upp, ignorera och låtsas som att det regnar. Bara för att det är så otroligt mycket enklare och mindre smärtsamt. Fegt!!

Anyhow, jag har tjuvstartat på matten. På måndag ska vi undersöka när vi kan dra igång med det på riktigt. Jag gillar skolan!