Är det så här det känns?!

Jag är stolt. Yohanna står modell för
något jag inte vet vad det är. Men det
finns på affisch i alla fall!

Nationaldagsfirande med Hemvärnets Musikkår.
De gick i parad runt om i lilla staden.

Lollo står där långt framme och sjunger om
arabiska nätter och kameler i karavan.

Jag börjar få krämpor! Är det inte det ena så är det det andra. Nu är det den där förbenade axeln, och nu är det över två veckor sedan jag gjorde -något- på Olstorp som orsakade denna smärta. Vad jag hört av andra så skulle jag kunna gissa på överansträngning och kanske inflammation.

Men men, vad gör man inte för konstens skull? Ikväll sen jag kom hem från stanhäng städade vi i ordning på balkongen. Nu är det lilla loungen där ute! Fattas bara lite pill och meckel, som K ska ägna sig åt imorgon, sen är det där man vill va!

Idag var det stan som gällde dårå. Jag hittade två par finfina sandaler (och lyckades göra mig av med mina gamla!!), tre linnen plus lite bröte på diverse apotek runt om staden. Bland annat en nässköljare och en febertermometer. Sjukdom, YOU SHALL NOT PASS! En nässköljare sägs vara räddningen på allt, inklusive läskigt blästermedia av kulören mörkgrått.

Imorgon är det måndag och en arbetsdag, MEN, nu till värsta bästa grejen! MATTIAS KOMMER ATT VARA DÄR! :D Han ska lära sig roboten och jag skall vara hans master. Och det är över fyra månader sedan vi träffades sist. Shit vad roligt det ska bli!