Mat är livet!

Min lördag var helt underbar! Vaknade vid tio, satt vid datorn till tolv. Skulle sen åka och köpa tygsax och bomullsband men hamnade istället på Esplanaden och handlade lite småkrafs. Två små Dependlack, en kokoslotion, hårgrejs, ett zebrarandigt linne och en svart matt ögonskugga.

Sen hände nåt, Yohanna hörde av sig och skulle till Mediamarkt, så jag hängde på dit. Det blev lite Rusta, Max, hem igen och vips var klockan nästan sex. AS kom och hämtade Y och de for, och strax efteråt kom K hem. Min finafinafinafina älskling. Vi bestämde oss rätt snabbt för en promenad, och sedan kom han på den brillianta ideén att gå ut och äta. Vi gick in till stan och Sand och åt och vet ni vad, jag finner knappt ord på hur gott det var! Jag beställde vitlöksfrästa scampi med aioliyoghurt med massa grönsaker till. Ofta när det är ihopblandade grönsaker smakar de likadant, men här smakade champinjonerna svamp, paprikan paprika osv. Och bautaräkorna, my oh my. Det var lätt det godaste jag ätit ute på riktigt länge!

Promenad hem, lite surr och mys och sen sova.

Nu känner jag mig sådär kär igen. Han är så fin, och bra, och min, och underbar. Nästa månad är det två år sedan vi träffades första gången, och jag blir precis lika glad av honom nu som då. Han är sån, glädjespridare, även om han har bra dum humor ibland. Dessutom kan han laga mat. Igår när vi satt på Sand kom jag att tänka på hur skönt det är att han är intresserad av mat och matlagning. Fy för fan om min pojkvän/sambo som åt pizza varannan dag. Jag fattar grejen med att pizza kan vara gott, men tänk om det vore så enbart för att han helt enkelt inte kan laga mat. Usch. Jag hade väl tyckt om han precis lika mycket ändå men.. ändå!