ÄNTLIGEN! Idag har jag äntligen fått sova ut! Den senaste veckan jag har blivit väckt när det som minst passat men idag lyckades jag somna om efter att A kilat upp och iväg till jobbet. Det känns gudomligt minst sagt. Jag känner liv! :) Och sjukdomen som jag hade var nog i det minsta laget. Eller, det var nog nånting, men på en skala mellan 1-10 låg nog den på en 2:a kanske, och säg att jag känner mig riktigt sjuk vid 7 kanske.
Trots den äckliga stressen känner jag ett lugn på jobbet. Igår kom chefen in och gormade hejvilt om att allt kommer att gå åt helvete och att vi lika gärna kan lägga ner om det inte fungerar. Jag förstår att han brusade upp (vet inte riktigt över vad dock, det var nog ett sånt där blixtirriterad tillfälle för honom) och han lugnade ner sig väldigt fort. Men vafan, är det så man ska ta sin personal? Om inte annat har jag lärt mig hur han fungerar under de senaste två åren så jag svarade lugnt på hans frågor och påståenden, och i smyg hoppas på en ursäkt. Utöver det kan jag inte göra mer än mitt bästa.
"Åååååh skoter, jag vill köra skooooter.." Min bror är bäst i världen. Han kan numera titulera sig singer/songwriter och jag är så stolt! :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar