Mysiga lyckorus!

Jag känner mig så genuint glad just nu. Tidigare idag kom känslan till mig ungefär som en blixt från klar himmel. Jag TROR att det var när jag vaknade. Det kändes bara bra. Jag stannade i sängen till nästan kvart i ett (vaknade strax efter tio). Sen fick jag mysigt lunchsällskap.

På jobbet gick jag in till lönetanten och frågade om mina timmar. Jag har ju jobbat en hel del nu, men efter att Carina fått höra att hon minsann hade 40 timmar tänkte jag att mina uträkningar kanske inte heller stämde. Och det gjorde de inte. I våran stämpelterminal kan vi välja att gå in på information, och där få ungefärligt saldo på komp, timme mot timme och semester. På mig stod det 12 timmar, men tanten där inne berättade att jag hade 19.2 timmar!!!! :D Och jag ska inte alls jobba 27,5 timme för att vara ledig i tre dagar, det räcker med 26 timmar. De sista 90 minutrarna är ändå bara obetalda raster, så de räknas bort. 26 minus 19.2 är 6.8 timmar. Jag hade tänkt stanna ordentligt länge nu i natt, typ till tre-fyra och sedan jobba 7-8 timmar på söndag. Men nej nej, jag åkte hem i rätt tid och ska fara dit på söndag för sju fjuttiga timmar istället.

Fick mitt lönebesked också, och lönen jag trodde skulle vara skämmigare än skämmigast var helt okej, jäkligt okej för att ha haft åtta sjukdagar i november.

Satt och myste hela dagen på jobbet. Alla var så gulliga och snälla och tiden sprang iväg. Nu är jag hemma, nyduschad och ska njuta som bara den av några lediga dagar.

Nu ska jag sitta här och bara slösurfa mig trött, sen krypa ner bredvid finaste Andreas. Snusa honom i nacken och bara vara glad åt den här dagen.