If someone said three years from now

En sak som cirkulerar runt runt i mitt huvud nu är press. Och det är sån där dum press för att jag TROR att andra har så ofantligt stora förväntningar på mig. Från jobbet, från vänner, från pojkvän, från katt, från mig själv också. Jag måste göra allt det här (treioåttamiljoner olika saker) annars blir de besvikna. Jag vet att det är fel fel FEL men ändå känns det som att jag inte kan göra nåt åt det just nu. När det gäller mina egna förväntningar på t ex mitt hem är det lättaste att skjuta upp saker till morgondagen. Jag gör det ofta, och i min egna ordning stör det inte mig nämnvärt. Men nu bor jag inte själv längre. Om jag försöker förklara "att jag skulle ha gjort det men.. " skrattar han bara åt mig och säger att "det spelar väl ingen roll". Katten säger inte så mycket, hon jamar mest och galopperar runt i lägenheten. Får heller aldrig höra nåt från jobbet och jag antar att inga nyheter är goda nyheter. Jag har ju i alla fall mitt jobb kvar efter två år, så allt rullar på som det ska? Om nån vän säger nåt mer eller mindre kritiskt tar jag åt mig enormt. Det händer iofs heller inte så ofta. Faktum är att det händer jäkligt sällan och jag får oftare höra bra saker. Oj vilken självterapi det här blev. Var ligger problemet då? Jag antar att det är mina egna förväntningar på mig själv helt enkelt och att jag önskar att vissa saker vore annorlunda.

Nej, för mycket snurrar runt just nu. Jag har lagt ner tapetseringen för idag, kroppen pallar helt enkelt inte med. Jag är inte helt frisk än och det känns. Tänker inte ta ut mig fullständigt på nåt som jag minst lika gärna kan fortsätta med imorgon. Hmpf.