Ett två tre, på det fjärde ska det ske
Dagens tankar kommer i punktform, bara för att!
- Jag har varit på matfestivalen. Eftersom fredagens planer gick precis åt skogen gick vi ner en vända igårkväll. Jag och Kott kom där hungriga och renoveringströtta till en matfestival fylld av medelålders kvinnor och män blandat med upp till sexton. Otroligt givande! Vi provade lite mat, Eriks kök, Riviera, våffla och Grevagården. Bäst var nog våfflan. Eller grevagården. Eller Riviera? Inget var sådär kanongott, det kändes mest massproducerat. Speciellt entrecon på Riviera, den var alldeles för hårt grillat och brödet var torrt, det som skulle vara nybakt?! Vi kilade några svängar, tittade på Magnus Carlsson, drack gratis kaffe och hälsade på lite folk, sen kvällens bästa: HEMMAKVÄLL! Filmaffären alltså! Vi hyrde tre filmer; The boat that rocked, en shopaholics bekännelse och nån mer (kommer inte ihåg vilken). Vid halv elva kom vi hemsläntrande och drog igång köpberoendefilmen. Det leder vidare till punkt två:
- Par vs singlar. När jag var på ICA i fredagskväll stod jag vid ett tillfälle mellan löken och sylten och konstaterade att det enda jag såg var par. Fyra par, kille tjej, tjej och kille. Hållandes hand. Så stod jag där och själv väntade på min hjärtevän som letade efter guacamole nånstans på andra sidan affären. Visst är det underbart när två människor hittar varandra, vill spendera tid ihop och njuter av det? Som en sak som att gå på ICA kan vara nåt alldeles, alldeles underbart. Ända tills man slås av tanken av alla som AVSKYR par! Jag vet många som ryser av tanken av kille och tjej tillsammans som kanske inte hänger med på lika mycket. PÅ GRUND AV:
Dessa ständigt återkommande onyktra kvällar. Delvis får man mycket av det sociala av sin partner, så hetsträffas för att hetsdricka för att hetsfull drälla omkring på stan inte känns lika givande som förut. Det är det inte värt. Jag säger inte att man inte kan göra det för att man vill träffa sina vänner och passande nog blir det en fredagskväll, efter en lång arbetsvecka då man inte kunnat ses, men ibland känns det som att den rutinen fungerar som en ursäkt för att dricka. Jag har själv gjort det ett flertal gånger. Sedan när man inte följer med lika ofta, för att man från början inte känner att det är nödvändigt, då är man tråkig?! Vips har man blivit ett tråkigt par. TRÅÅÅÅKIG. För att man VÄLJER att inte dricka? Bara för att många andra vill det? Jag kanske tycker att många andra är jävligt tråkigt som inte vill göra något som jag vill?
.. att man inte träffas längre. Det behöver nödvändigtvis inte handlar om att jag numera är i ett förhållande som rusar fram i 110. Det kan också handla om att personen i fråga inte ger mig någonting överhuvudtaget längre, på grund av personens många egenskaper. Jag väljer därför att inte umgås med dessa människor längre. Energitjuvar utan dess like, nej tack. Men, fortfarande uppfattas jag som tråkigt och en "såndärsomblirtillsammansmednånochsenslutarträffarsinakompisar".
- Jag är inte bitter såhär på söndagsmorgonen, jag har bara lite mycket inom mig just nu. Konstaterar mest fakta om människor i min omgivning. Men det går nog över, snart ska jag väcka min kära vän som ligger och sover, sen ska vi bygga vidare!
- Hösten är här, det känns i luften.
3 kommentarer:
Var "En shoppaholics bekännelser" bra? Har velat se den länge men har inte blivit av än.
Känner igen mig helt i det där att man är tråkig för att man inte är ute utan gillar mest att sitta hemma eller ta det lugnt.
Fast här är det också att vi inte har några vänner kvar för att vi inte har barn.. Det har några till och med sagt rakt ut till oss.. Eller rättare "Vi umgås hellre med de som har barn eftersom vi själva har det".
Man lär sig till slut vilka som är ens vänner!
Vem har sagt att ni är tråkiga? :O / Jo to the P
När får jag hälsa på? va va va vaa?
Skicka en kommentar