Aaaaaaah

My oh my vad mitt huvud känns grötigt nu. Jobbade över lite idag, och kom hem för nån timme sedan. Har ätit, duschat, öppnat massa post och kikar nu igenom bloggar jag inte läst på ett par dagar nu. Sköööönt! Hemma, hoooome!

Tattoobåten var sjukt rolig på alla sätt och vis. Det bästa av allt var att Hannah var med. Underbart! Det känns ändå som att jag inte gjorde det de flesta åker dit för att göra, supa järnet alternativt tatuera sig. Visst, det blev lite på torsdagskvällen men inte farligare än att jag vaknade pigg och glad strax efter nio morgonen efter.

Mustage spelade och det var bra. Johanna tatuerade sig och det blev fint. Kotten posade och det vart roligt. Hannah drack Tequila men det var inte bra. Anna vart själv och jag antar att det var lite ensamt där på morgonkvisten? Resan dit gick bra trots att vi hamnade lite vilse. Tur att vi hade tid att rätta till vårat misstag att varken läsa skyltar ordentligt eller ha haft med oss en fungerande vägbeskrivning. Resan hem gick bra, trots snöslask och storm och trötthet i huvudet.

Ska väl he upp lite bilder från spektaklet men inte nu, orkar inte nu..

Lördagen var kalas! Min karl och Johanna bjöd folk på ferre (jag försökte utan resultat) och det blev bra många ändå med tanke på den korta varseln. Hade supertrevligt med mycket blandat folk. Sen närmare natten kilade till Bogrens och skakade rumpa. Där var det också sådär tokroligt. Jag dansade och skrattade och såg några kändisar och trängdes och var glad åt livet. Mitt i när allt var som roligast såg jag en brunhårig tjej komma flygande, och sekunden senare känner jag att mitt knä viker sig. Vrålade AAAAAAAAAAAAAJ och hoppade iväg på ett ben till ett bord. Fick paniken och min karl tyckte att vi skulle dra oss hem. Tårarna bara forsade av många anledningar.

1. Det gjorde ont
2. Varför förstöra en sådan kul kväll med nåt sånt?
3. Känslan. Jag trodde att jag var typ kvitt mina madenchinaknäbesvär men inte då. Det var sju år sedan sist (och den olyckan ledde till en operation och kryckhoppning) och så händer det på grund av nån annan, en UTEKVÄLL! FAN!
4. Jag vart ynklig

Min hjälte tog mig hem till han och fick mitt på bättre humör. Jag minns att jag sa till honom i höstas "Du skulle kunna vara så jävla bra". Nu ÄR han sådär bra plus lite till. Han sa en sak till mig på dansgolvet bara nån minut innan kraschen som gjorde mig så lycklig. Fan jävla stämningsdödare som kommer flygande!

Igår var det vila, vila och vila. Vi låg i sängen och såg Seven Pounds. Haaa, jag grät som ett barn. Bra film, braaa. Will Smith är löjligt bra i lite mer seriösa roller.

Mmmm.. Det var väl helgens bravader. Tattoobåten, knäförfall och underbara små rosa moln som man kan skutta fram på.