2008 - det bästa året hittills

Förra året hände det otroligt mycket i mitt liv. Några saker var kanske aningen tveksamma, men det mesta var enbart positivt. I januari -08 stod jag och stampade i samma gamla vanor och den sista december såg allt helt annorlunda ut! Hade aldrig kunnat tro i januari, att allt skulle ta en sådan vändning. Inget är som det var och jag kan inte vara annat än tacksam.

Januari - mars

Jag och min dåvarande sambo kom tillbaka till Götene efter att ha firat storhelgerna i Blaiken. Hade inget bokat jobb utan var ledig i ett par dagar innan min chef från Uniflex ringde. Redan här händer något som kommer att ha stor betydelse. Jag var på väg att cykla till Johanna, som då bodde i skogarna utanför Mariestad. De hade ringt under cykelturen men jag hörde ingenting. Ringde upp när jag kom fram men då fick jag tji. De hade jobb åt mig, men de var tvungna att ha någon direkt så den platsen hade gått till en annan. Dah! Men! Några dagar efteråt ringde de igen, och ville skicka mig till Elos Medical i Timmersdala. Åkte dit dagen efter och har stannat där sedan dess.

Jag började på Elos som inhyrd, och som på alla andra ställen jag vart på lämnade jag in mitt CV och sa att jag var intresserad om de skulle anställa. Med lite hjälp från min nuvarande chef kunde jag börja där i slutet på februari som en riktigt verkstadsarbetare. Nu på torsdag firar jag att jag vart där ett år, och helt ärlig kunde det inte vart ett bättre arbetsår, eller vad man ska kalla det. Känner aldrig någon slags ångest över att åka och jobba. Även om det är en kulen söndagkväll och helgen har vart helt underbar känner jag mig enbart tacksam över att få åka till Timmersdala dagen efter. Mitt jobb är underbart, jag älskar det och hoppas på att få stanna där ett bra tag till.

De tre första månaderna bestod mestadels av jobb, träning, jobb på bion och träning. Någonstans bestämmer jag mig för att sätta upp en utmaning om att klara att springa en mil före min födelsedag som är i slutet på maj. Någonstans händer också något avgörande för vad jag verkligen känner. Går ut på en promenad och ringer till Hannah och Åsa. Diskuterar. Funderar. Bestämmer mig. Går sedan hem och tar ett allvarligt snack med min dåvarande och vi bestämmer oss för att vi inte ska fortsätta tillsammans. Jag kände att vi var inget mer än vänner som bodde ihop. Han kände ungefär detsamma. Allt gick väldigt smidigt, en halvtimme efter att vi börjat prata började vi diskutera hur vi skulle dela upp möblemanget.

I mars åker jag och Johanna till Trollhättan för att gå på Meltdown, en tatueringsmässa. Båda kommer hem med nåt nytt på kroppen och den dagen var definitivt en av de roligaste under början av året. Spenderade mycket tid tillsammans med henne då. Hon bodde ändå bara två mil bort och var min partner in crime. Har många fina minnen från den tiden. Brännan, Ville, våra små rajder och alla ohyggligt dumma saker som sades.

April - juni

April börjar med att jag jobbar lite för mycket, vilket leder till att kroppen, eller närmare bestämt magen protesterar. När jag tänker tillbaka kan jag inte säga exakt vad det var som blev för mycket. Den kommande separationen, jobbet, alla ambitioner eller helt enkelt oro för framtiden? Anders var ändå anledningen till att jag flyttade hit, och när det var slut med han, vad skulle hända då? Kommer speciellt ihåg dagen då mamma var och hälsade på. Jag fiskade med jobbet och åkte sedan för att möta upp dom i Skövde. Mådde precis skit och kände ännu mer stress då kroppen inte vad jag ville, dvs vara på topp hela tiden.

I maj månad flyttade jag till Mariestad. Där fanns lägligt nog Åsas lägenhet tom och i behov av någon boende. Var till Olstorp med lite jobbarfolk och träffade en kille från Nossebro som senare visade sig vara aningen ostabil. Men, han var snygg som få och kunde sjunga som en gud. Efter en annan Olstorpskväll åkte vi (jag, Johanna, han, och tre kompisar till honom) genom halva västra götaland för att lämna av folk. Stundvis gick det i 190 km/h och vad säger man? En typisk sån där natt man alltid kommer att komma ihåg som ett tokeri.

Jag, Johanna, Åsa och Maria åkte till Hallstahammar för att hälsa på Rikard. Det var enormt befriande att komma ifrån vardagen och se lite andra vinklar av Sverige. Vi åkte ut till några släktingar, var på shoppingssväng i Västerås och satt och spelade Guitar Hero tills fingrarna värkte.

Tränar vidare, och den 25:e maj klarade jag den för mig enormt stora bedriften att springa en mil. Jag gjorde det tillsammans med Johanna ute i Brännan. Vilken jäkla kick! Känslan av att sätta upp ett sådant mål, träna inför det och sedan klara det galant är oslagbar. Jag fullkomligt älskar att ge mig in i sådana saker, känna vemod efter vägen men alltid veta i ryggmärgen att jag kommer att klara det.

Juni - augusti

I juni händer det inte så mycket. Johanna flyttar hem, jag blir helt förkrossad. Då stod jag på den punkt att jag inte hade mycket kvar förutom jobbet. Åsa har flyttat till Stockholm, Johanna till Blaiken. Anders vad Anders och är det slut så är det slut. Jobbade, åkte till Mariestad, sov, tränade. Det hände inte så mycket mer under ett par veckor. Sen, som en blixt ifrån himmeln hörde Carro av sig. "Kom på fest, vi ska ut ikväll, det kostar bara 20 spänn för en öl!". Ok tänkte jag? Hon ringde dessutom när jag låg och slumrade på eftermiddagen, men jag ryckte upp mig och drog dit. Den kvällen blev speciell då jag träffade en speciell person för första gången som nu faktiskt är min pojkvän. Andreas aka Kotten. Den historian är längre än de flesta, men kan säga så mycket som att vi började väl som vänner med fördelar. Vi träffades en del och jag gillade honom skarpt. Han var snäll, rolig, entusiastisk, tatuerad och hade världens snällaste ögon.

Juli försvinner med vinden men lämnar minnen som kommer sitta för evigt. Min semester börjar i Blaiken där jag inte gör ett dyft. Tar det lugnt, sitter nere vid sjön, funderar, stryker katten medhårs osv. Laddade väl för vad som skulle komma senare, dvs PARIS! :) Jag och Åsa åkte till Frankrike! Hade bokat snorbilliga biljetter med Ryanair och ännu billigare hotell. Vi strosade runt, fikade under Eiffeltornet, träffade Brasilianare, pratade, åt baguetter och hann med en sväng på Disney World. En del av våran resa var att hälsa på hennes gamla arbetsplats, ett kloster någon mil utanför Montpellir. Vi tog ett TGV-tåg ner (det är ett äckligt snabbt höghastighetståg) till ett betydligt varmare klimat. I Paris var det så gott som normala temperaturer, men när vi klev av i Montpellier var det helt plötsligt medelhavsvarmt. Men det var en underbar resa som gav mig ännu mer insikt om att alla är olika.

Sista semesterveckan låg jag som ett kolli i lägenheten. Fick nån slags förkylning (damn you fransoser) som inte gav sig. Det som hände av värde den veckan var badutflykten med Kotten samt en annan badutflykt med Carro och Magnus.

Augusti! Här händer det grejer. Månaden börjar med inflyttningsfest i Skövde och dagen efter åkte jag till Hannah i Stockholm. Det var en sjukt härlig helg och det var skönt att jag fick ledigt på måndagen så jag hann med allting. Vi fikade på söder, strosade runt, åt himmelska kräftor och surrade strunt.

Senare i augusti åker jag med Kotten, Linnea, Carl och Andreas till Tyskland. 1.0. Sjukt rolig resa, trots att det var på väg åt helvetet på vägen hem. Vi kunde inte åka fortare än 70 km/h på grund av för mycket last. Men vi kom hem i alla fall, välbehållna. Rikard flyttar till Mariestad för att börja plugga i Skövde. Jag cyklar till jobbet några dagar för at jaga ihop de sista poängen i en annan träningsutmaning - Knäppgökarna. Klarade det också och känslan var enorm.

September - december

Under sommaren bestämde jag mig i alla fall för att Mariestad inte var stället för mig. Jag ville till Skövde och tack vare Carina på jobbet kunde jag flytta in i en liten etta på Havstena. Andra stora flytten på ett halvår. Ända sedan dess har saker och ting bara rullat på. Har gjort hur mycket som helst. Åkt till Tyskland igen, vart och sett Kjellvander och Demian, festat, försökt ta upp träningstråden, lärt känna massa nytt folk, jobbat natt och massa massa mer. Just nu stortrivs jag med min tillvaro. Jobbet är fortfarande lika underbart, Skövde är hur grymt som helst och för några veckor sedan kunde jag glädjas åt att jag hållt vikten i ett år.

Alla nya människor - Kotten, Emma, Anna, Linnea, Carl, Calle, Millan, Kyrk, Carro (har känt henne länge men det var underbart att ta upp tråden igen), Madde, alla på jobbet, Linda (min sambo och hjärnskrynklare), tokiga Falköpingsbor, helsköna Skarabor, Erik, Cissi, Niklas, Isabell, Jenny. Jag har aldrig haft en stor umgängeskrets förrän nu, och det är helt underbart! De är helt underbara. Var och en med sin speciella egenskap.

De två största insikterna under året är att tiden är dyrbar och skall ickes slösas med. Om man inte trivs med det man har så lägg energin på att förändra läget istället för att gå omkring och otrivas. Dessutom är allt möjligt, det hänger bara på viljan. Okej, det handlar kanske också om att våga, men vågar man inget vinner man heller inget.

Eftersom jag är materialist men inte vill erkänna det måste jag nämna årets bästa köp också. Min bil och min dator. Oslagbara hjälpmedel för att få en fungerande vardag.

Årets jobbigaste stund var veckan då Kotten var i Tunisien. Då kände jag verkligen vad jag inte ville, vara utan honom. Nu är vi ett och har massvis med planer för framtiden. Förutsatt att inget obehagligt händer ska vi åka på tre festivaler i sommar, i husvagn! :) Nästa vår pratar vi om att åka igenom USA under två månader. Planer är till för att planeras, och genomföras. Mycket snack och MYCKET VERKSTAD TACK!

Jag har många att tacka för året som gått. Johanna tror jag ligger på första plats. Vi må vara släkt på nåt konstigt vänster, men hon är den som gör mig hel på många olika sätt. Vi är emellanåt så äckligt lika, men trots det upphör hon aldrig att förvåna. Hon är klok på sitt sätt och min sämre hälft. Min bättre hälft. Därför är jag ändå tacksam att hon finns på plats igen, den här gången i Skövde. Hon flyttade ner i november och är numera en hårt arbetande kvinna efter några arbetslösa månader i Blaiken.

Årets tre mest betydelsefulla låtar är Markus Krunegård - Jag är en vampyr, Volbeat - Soulweeper # 2 samt Christian Kjellvander - When the mourning comes.