Jag vet inte om jag lurar mig själv eller vad jag håller på med. Sedan i våras har allt snurrat på i en nästan farlig fart. Tänkte där i Mariestad att nu har nog allt lugnat ner sig. Men efter ytterligare ett par månader inser jag att det snurrar värre än någonsin. Det är visserligen roligt, jag hinner nästan aldrig bli uttråkad på någonting, vare sig det gäller jobb, fritid eller tid framför diskhon då jag diskar. Det sura är att vissa saker kommer i kläm, typ höra av sig till folk och fixa praktiska saker. Nu har jag t ex kört omkring med sommardäcken i bilen ända sedan jag bytte. Har delvis ingen given plats för dom men mest handlar det om att jag inte ids. När jag väl tänker att jag ska flytta dom till ett bättre ställe, typ matförrådet i källaren, nej då har jag inte tid till det. Och Tovstina. Och att Madde skulle hälsa på. För att inte tala om Hannah. Och de i Lidköping. Och hon i Skara. Och alla andra jävlar runt om i Sverige som kanske sitter och muttrar vid det här laget. ÅSA också!
Jag fasar för den dag då jag får barn och hus och den byttan. När tusan ska jag hinna peta tänderna? Eller sortera saker i alla små burkar?
Idag har jag tränat i alla fall, och det var verkligen på tiden. Nu darrar det sådär härligt i musklerna igen och jag är fit for en ny fin dag på jobbet. Det är kalasskönt att jobba eftermiddag! Me like å de grövsta, och imorgon är det sista dagen.
Klart slut, badasscowtjut.
Ps. Volbeat suger, skitigt hår duger och det här är tvärtomlandet. Jag HATAR snigel!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar