Pust och stön!

Pust och stön. Stånk och hejkomochhjälpmig. Det är allt jag har att säga nu. Jag vet inte vars jag är, vart jag står och vad jag vill. Försöker komma till rätta med det men helvete vad svårt det är. Något utmanande för min del är att göra saker tvärtom. Jag har jäkligt svårt för att vara ärlig mot folk. Indirekt är jag då oärlig mot mig själv och efter några djupa diskussioner med L inser jag mer och mer att jag måste vara mer rak. Om inte för min skull. Där jag står nu finns det egentligen bara två vägar, antingen det ena eller andra. Nu när jag tänkt vara ärlig tar jag en ganska stor risk. Frisk vågat hälften vunnit men jag kan lika gärna förlora rubbet.

ÄSCH! På´t igen bara, imorrn eller så!