Vi som läste Lyckoslanten

Det märks att åren tickar iväg när det börjar komma listor på sånt som vi gjorde när vi var små. "Vi som hade en väldigt härdad men ändå öm nintendotumme". Nej det är härligt med lite flashbacks från det fina 90-talet. Då var allt så mycket enklare. Speciellt de första dagarna efter skolavslutningen. Nu i dagarna har det ju varit skolavslutningar till höger och vänster, och igår pratade vi om de första dagarna när sommarlovet precis har börjat. De 10 veckorna skulle vara hur länge som helst. Jäklar vad vi badade! Och lekte! Lampjakt och vi spinkade och vi picknickade och vi lekte Land och Rike. Vi spelade brännboll på fyra pers och hängde för det mesta hemma hos varandra. Vi tryckte in siffror på snabbtelefonen och möttes några minuter efter det vid Knuttes. Nuförtiden leker vi, men på helt andra sätt. Dagens "leksaker" gör allt så mycket mer komplicerat. Får man inte svar på sms:et man precis skickade börjar man ifrågasätta sin egen existens. Och varför svarar inte Simon på msn?

Jag skulle så fruktansvärt gärna leva om ett år när jag var liten. Pirret inför skolstarten, den bekymmerslösa helgen då det viktigaste var Disneydags. Eller då man kunde vakna 04:30 enbart på grund av att det var ens födelsedag. Man behövde aldrig oroa sig för någonting.


Vi som käkade Raider och inte Twix.
Vi som hade en hel hylla med filmer som vi spelat in från TV på vhs.
Vi som tyckte att vi var extremt välberesta genom timmar framför BackPacker (1 och 2).
Vi som hade bänkar med lock på.
Vi som fick de blåaste tungorna av Vira Blåtira.
Vi var den sista generationen som fick dela på en glasflaska läsk
Vi som fick onödigt mycket information om att vi skulle ringa 112 i stället för 90 000.
Vi som hade tröjor med my little pony och turtles i lågstadiet

Vi som gick från altavista till eniro och från eniro till google.
Vi som frågade chans på någon ny varje vecka.
Vi som hittade på ett eget språk för att kunna sjunga med i engelska texter.
Vi som drack Cuba Cola och Jaffa.
Vi som läste OÄ i skolan.
Vi som var närvarande medan myrornas krig fortfarande gick på TV.
Vi som fortfarande säger negerbollar och aldrig har sagt det och menat något förolämpande.
Vi som var för coola för vanliga sällskapsdjur och skaffade vandrande pinnar och tesvamp.
Vi som lekte med Manicklar.
Vi som smaskade omkring med Jenka, Shake eller Hubba Bubba i munnen.
Vi som fick fler finnar av Clearasil.
Vi som hade påtvingade brevvänner i grannorten.
Vi som läste Lyckoslanten.