Tro inte på fan att jag gick vilse idag! I Mariestad? Hur lyckas man med det? Carina hade förklarat vägen till spåret som ligger här bakom krokarna. Men för det första var det en ren omöjlighet att hitta spåret enligt den väg hon berättade om, jag fick fråga mig fram. För det andra var det världens mest ologiska spår, speciellt för en som aldrig sprungit där tidigare. Sprang 1½ varv eller nåt och gav sen upp. Skulle sen gå hem och muttra lite över de poäng jag missade då jag av ren tjurighet slutat springa, men fick istället en lång härlig promenad i solen. Slutet gott allting gott, och 7 poäng lyckades jag skrapa ihop.
Sommar och sol, man kan inte annat än att vara sprudlande glad åt livet. De senaste dagarna har jag tänkt som sagt, och kommit fram till att vad som händer med mig, har jag alltid mig själv. Jag kan göra precis vafan jag vill, när jag vill det och vill jag inte skiter jag i det. Det är en skrämmande men pirrande tanke att jag väljer själv hur jag vill att saker och ting ska arta sig. OM jag vill göra nåt så drastiskt som att lämna Sverige är det inget, eller ingen som hindrar mig. Vissa dagar känner jag för att krypa bakåt i utvecklingen och vara glad över att jag får välja det roligaste på elevens val. Men andra dagar däremot, det är så ofantligt tacksamt att kunna styra och ställa själv. Jag känner ändå att jag fått en så pass bra uppväxt och massa fint hejapåande av mina nära och kära att jag klarar av (nästan) vad som helst. Sen till det här med att jag flyttat x antal gånger de senaste 6 åren och bott på minst lika många orter gör det bara till en mindre utmaning att klara av något nytt, igen. För att återkomma till rubriken, hur skottar man egentligen enklast ett fjäll?
Det enda rätta svaret, i vått och torrt: Man drar på sig ordentligt med kläder och börjar nånstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar