Ett inlägg dedikerat min mörka sida

Nu är det dags. Jag ska skriva ett riktigt jävla hatinlägg om allt som jag tycker mindre bra om. Hata är ett starkt ord, men nu ska jag släppa alla hämningar och bara ösa ur mig skit.

Dagens första hatämne är vissa slags människor som kan äta precis vad som helst utan att gå upp i vikt. Jag har extremt lätt för att dra på mig extrakilon, och det har alltid varit så. När jag var liten var jag alltid större än mina två syskon, trots att vi åt precis samma saker hela tiden. Det är inte det att jag hatar ju personerna i fråga, men att livet ska vara så förbannat orättvist hela JÄVLA tiden. Jag särbehandlas på grund av mina gener. Folk drar slutsatser om mig, tycker synd om mig och tror att jag "äter gärna en kladdkaka varenda dag om jag vill". Jag vill inte lägga över ansvaret på någon annan att jag gått upp så mycket i vikt, men fan vad jag önskar att jag aldrig mer i mitt liv behövde fundera över vad jag stoppar i mig. Även om jag blir normalviktig kommer jag att ständigt behöva tänka, planera och pusha mig själv i rätt riktigt, om inte går jag upp igen.

För det andra. Jag HATAR att gå omkring och känna mig mindre bra på grund av min storlek. De som är smala ( eller mindre än mig ) är i mina ögon lyckade människor, friska och fulla av liv. Jag är däremot en skrumpen potatis som får vissa hinder i mitt liv på grund av vikten. Det är något som spökar i mitt eget huvud. Nu på senare år inser jag verkligen att det handlar om vad som finns på insidan. MEN JAG HATAR DET ÄNDÅ! Det räcker att gå till nån klädaffär. Tanken är väl inte att man ska gå in där, oavsett storlek, och gå ut och må dåligt? Åter igen, jag vill inte lägga över nåt ansvar på nån annan, men det är inte lätt att vara en liten tjockis i den här världen.

För det tredje. Jag HATAR människor som tror att de är så jävla bra. T ex M, och M, och J, och A, och E, och H. Människor är en komplicerad historia som nångång på vägen gick jävligt snett. Jag begriper inte hur vissa är funtade. Livet är kort, och det enda vi egentligen har är varandra. Enligt mig själv är jag en väldigt tolerant person till vardags, och låter inte något direkt utseende styra mig beteende mot den människan. Men när en del låter deras gigantisk ego titta fram allt för ofta får jag spader. Tagga ner, kom ner på jorden och fatta att du inte är jordens medelpunkt.

För det fjärde. Jag HATAR när folk säger till mig vad jag ska göra. Det händer allt för ofta, och ibland blir jag arg på mig själv. Jag kan tro att jag sänder ut vissa "signaler" som säger "Jag är helt jävla korkad, kan inte du berätta hur man tar ¨på sig en strumpa?" Eller så råkar jag bara omge mig med människor som råkar vara såna som tror att de vet allt, och lite till. Jag ska bli morskare!

Jag HATAR smulor i sängen. Jag HATAR ljummet vatten. Jag hatar även följande:

Torrt snus, piss på toalettringen, knölig kudde, svettiga täcken, ont i ryggen, min granne, min förra granne, min förrförra granne, oljud, vara pank, inte ha inspiration till diverse saker, saker som inte fungerar, tom tank i bilen, det sista pappret på toarullen, dammråttor, kläder på golvet. Och så vidare, och så vidare.

För det sista, det här är bara början..